Bellmanstafetten 2007

Vi gick in i tävlingen med stora förhoppningar. Spårvägen FK och Enhörna IF var klara favoriter. Men i sport är det små marginaler och många tillfälligheter. Vi kände att om alla i Kondomkungens stafettlag hade en bra dag kunde vi vinna.

När vi anlände till stora skuggan, där loppet löps varje år, möttes vi av sommarens värsta störtskur. Eftersom vi hade beställt bra väder låg paraplyet hemma. Men detta var snarare bara bra. Våra motståndare stördes helt klart av vädret mer än vi, vilket gav oss ännu större förhoppningar och energi.

För att ligga med bra i början mot favoriterna satte vi Björn som vår första man. 

Björn gick ut hårt men bromsades av de långsammare löparna i den första kurvans flaskhals. Efter trycket släppt kunde han öka tempot och skaka av sig de flesta andra löparna.  

Sista kilometern, den lerigaste biten, visade han vad en kondomkung går för och rev loss en våldsam spurt för att skaffa ett bra utgångsläge inför andra sträckan.  

 På sträcka två stod Zacharias redo att löpa som en gasell. På förhand inte den starkaste löparen (men den tyngsta). Men det kompenserades med en fighting spirit som är få förunnade.

Zacharias gick ut riktigt hårt och gjorde de två första kilometrarna på nära nolltid. Det visade sig inte hålla riktigt hela vägen, och de två sista kilometrarna gick på ren vilja. 

Det visade sig ändå räcka tillräckligt långt, och sluttiden var bara något sämre än hos de lättare löparna. I kampen mot favoriterna tappade vi något, men våra bästa löpare hade ju ännu inte sprungit.

Dags för vår tredje kondomkung, Conny. Tack vare den svagare andrasträckan visste Conny att han var tvungen att göra sitt livs lopp. 

De första två kilometrarna gick sagolikt fort, precis som för Zacharias på sträcka två. Åskådarna skakade på sina huvuden och sa till varandra att det där kan aldrig hålla. Men det gjorde det.

Conny klappade ihop efter målgången men var ändå riktigt nöjd över att ha gett laget bra förutsättningar inför resten av stafetten.

Dags för Marie. Den enda tjejen i vårt stafettlag. Marie har en så pass hög lägstanivå att hon var perfekt för sträcka fyra. Även om hon skulle prestera något sämre än normalt så hade vår femte löpare ändå fått ett bra utgångsläge. 

Marie gick ut ganska lungt första kilometern för att känna efter lite. Formen fanns där, och de sista fyra gick i nära spurttempo. Mot växlingen sprang hon skrikandes och med stafettpinnen i högsta högg kastade hon sig in i massan av löpare och växlade galant med vår femte löpare. 

Vår starkaste kondomkung, Tobbe, fick uppdraget att springa sista sträckan i stafetten. Efter det stiliga mottagandet av stafettpinnen från föregående löpare fanns det bara en sak att göra. Löpa som om hundra hundar jagade honom.

Det kalla vädret, och den långa väntan, gjorde att det inte fanns några alternativ annat än att springa så fort det gick hela vägen. Tobbe visade sig värdig tröjan han bar genom att prestera den överlägset bästa tiden.

Som en bonus sänkte han snittiden per löpare till under 25 minuter.